Smakprov ur Metodhandboken

Under denna meny presenterar jag smakprov från boken. Kort sagt visar jag här några allmänna delar om boken och inledningen på varje kapitel. Exempel från innehåll inom varje kapitel kommer underhand att publiceras via brevet Upphandlarens Hantverk, och via andra kanaler – se meny Nyheter för att få information om på när något är publicerat och var.
De texter läggs ut här är blåmarkerade:
  • Förord  – saxat ur boken
  • Om boken – saxat ur boken
  • Kapitel 1 – Strategiarbete
    • Introduktion
    • Exempel på text – kommer att publiceras via Inköpsrådet
  • Kapitel 2 – Kravarbete
    • Introduktion
    • Exempel på text – kommer att publiceras via Inköpsrådet
  • Kapitel 3 – Kriteriearbete
    • Introduktion
    • Exempel på text – kommer att publiceras via Inköpsrådet
  • Kapitel 4 – Prövning och Utvärdering
    • Introduktion
    • Exempel på text – kommer att publiceras via Inköpsrådet
  • Kapitel  5 – Utvärderingsmodeller
    • Förteckning av de 35 utvärderingsmodeller som beskrivs – kommer att publiceras via mina brev
    • Exempel på utvärderingsmodell – kommer att publiceras via Inköpsrådet
  • Fullständig Innehållsförteckning (bifogas när du anmäler dig till nyhetsbrevet)

FÖRORD

Sedan många år har jag ha en vision att ge ut en metodhandbok om upphandling där jag sammanfattar mina erfarenheter. Med detta i åtanke har jag samlat material och skrivit – till en början som en bakgrundsaktivitet – och under senare år med fokus på att ta ”bokprojektet” i mål. Det finns gott om böcker om offentlig upphandling på allmän nivå. Den juridiska litteraturen är också relativt omfattande. I min vardag, som upphandlarens företrädare (som konsult), har det dock saknats en bok som praktiskt går in på hur en upphandlare som redan är bekant med grunderna kan fördjupa sig inom områdena strategier, kravställning och utvärdering. Bokens kärna är hur-frågorna inom upphandling, på själva hantverket, med råd, tips och förslag på tillvägagångssätt för hur upphandlaren tar sig ”från punkt A till punkt B” i olika situationer. I boken presenterar jag mina egna råd och åsikter. Jag har haft förmånen att som konsult genomföra över 100 upphandlingar och cirka 20 metoduppdrag, åt cirka 30 organisationer över hela landet med olika storlek och situation. För detaljer avseende min bakgrund, erfarenheter och uppdragshistorik, se www.metodhandboken.se/Mats.

Bokprojektet har pågått i 10 år. Under åren 2013–2015 skrev jag merparten av boken då jag avstod från många uppdrag för att få mer tid med min fru, som var allvarligt sjuk i cancer. Det sista året har varit både intensivt och intressant, med tanke på insikten om hur en bok produceras på ett professionellt sätt, och inte minst med tanke på alla kloka synpunkter från min referensgrupp och från SKL Kommentus. Ett stort varmt tack till alla som bidragit. Jag vill särskilt tacka Eva-Lotta Löwstedt Lundell, Agneeta Andersson, Per-Erik Andersson, Carl Curman och Jonas Lundin som har läst manus och gett värdefulla synpunkter på innehållet. Boken dedikeras min nu avlidna fru – utan hennes stöd hade jag aldrig orkat med allt detta arbete. Jag önskar god läsning av metodhandboken och välkomnar alla till dess elektroniska komplement www.metodhandboken.se.

OM BOKEN

Omfattning och indelning

Boken är en guide till upphandlaren för det praktiska arbetet med strategier, kravställning och utvärdering vid o entlig upphandling. Dessa områden ses som tre olika steg i tiden. Inledningsvis görs förberedelser innan en upphandling formellt sett har påbörjats. Sedan följer arbetet med att skapa upphandlingens underlag och slutligen arbetet med att pröva och utvärdera anbuden eller ansökan. Denna process presenteras i fyra kapitel i boken:

  • Kapitel 1 Strategiarbete (förberedelse)
  • Kapitel 2 Kravarbete (första delen av att utarbeta underlag)
  • Kapitel 3 Kriteriearbete (andra delen av att utarbeta underlag)
  • Kapitel 4 Prövning och utvärdering.

Metodhandbokens symbol är ”M” som i metod. Symbolen grundas på de fyra processer som boken omfattar.

Kapitel 1 Strategiarbete omfattar processen med att skapa en upphandlingsstrategi. Strategiarbetet innebär att fatta en rad viktiga beslut innan köparen avgör om och hur upphandlingen ska genomföras. Exempelvis är det en god idé att fundera över hur konkurrens ska uppnås, om förhandlingar ska användas eller på vilket sätt upphandlingen ska ge goda affärer. Att utarbeta ett underlag till en upphandling beskrivs i bokens kapitel 2 Kravarbete och kapitel 3 Kriteriearbete, som bl.a. inkluderar val av utvärderingsmodell behandlas. Boken innehåller en utförlig beskrivning av olika viktningsmetoder och utvärderingsmodeller. Kapitel 4 Prövning och utvärdering ger en rad praktiska råd om hur prövning och utvärdering av anbud och ansökan kan genomföras. Bland annat omfattar kapitlet tips om hur utvärderingsarbetet kan genomföras för att vara effektivt, vad feltoleranta underlag betyder i detta skede, och hur förhandlingar kan genomföras. Kapitlen inleds med en introduktion som förklarar innehåll och struktur. Kapitel 5 innehåller en systematisk genomgång och klassificering av över 30 utvärderingsmodeller. Boken avslutas med ordförklaringarna för centrala begrepp som jag använder i boken, ett sakregister och den detaljerade innehållsförteckningen. Metodhandboken är ett uppslagsverk. Figur I:1 illustrerar några av de avsnitt som du kommer att ha i bokhyllan.

Figur I:1 Metodhandbokens områden.

Boken är skriven för att ge de som genomför upphandlingar en källa till inspiration och idéer vid offentlig upphandling. Dessa personer kallas för upphandlare i boken oavsett vilken utbildning de har. Bokens är ett uppslagsverk, där läsaren kan fördjupa sig i hur-frågorna. Boken är ingen nybörjarbok för att lära sig grunderna inom upphandling eller för att lära sig lagen om offentlig upphandling. Jag hänvisar till utbildningar, andra böcker och myndigheter som täcker detta område. Boken tar läsaren till en fördjupad nivå inom ett 40-tal olika avsnitt, där läsaren förutsätts behärska grunderna. Svåra delar är markerade med ”Avancerat” i rubrikerna och med ljusgrön bakgrund. Tanken är att läsaren kan välja ett område och fördjupa sig olika mycket utgående från vilken erfarenhets- och kunskapsnivå man befinner sig på. Förhoppningsvis kommer boken även att väcka frågor att fundera på och att diskutera med sina kollegor. För de avancerade delarna krävs matematiska förkunskaper på grundskolenivå, och ibland på gymnasienivå. Min inriktning i boken är att undvika att ställa allt jag skriver mot regelverket och senaste rättspraxis. Orsaken till denna avgränsning är:

  1. Fokus ligger på huvudområdet – att pedagogiskt belysa metoder och hur-frågorna.
  2. Boken fungerar för läsare som inte verkar inom offentlig upphandling.
  3. Boken kan stå sig under lång tid. Att ställa metoderna mot det senaste rättsfallet idag kan innebära att slutsatserna är felaktiga om 3-4 år.
  4. Boken fungerar för både gamla och nya regelverket. När boken ges ut nns många organisationer som avropar mot ramavtal som skapats inom det gamla regelverket, där avrop följer det gamla regelverket. Det finns sådana ramavtal som gäller mer än 5 år framåt.

Boken är skriven för nya regelverket (2017 års lag baserat på 2014 års EU-direktiv) och gamla regelverket (2007 års lag baserat på 2004 års EU-direktiv). Med regelverket avses de lagar, domstolspraxis, förarbeten och doktrin som sammantaget styr offentlig upphandling. I mångt och mycket anser jag att de juridiska bedömningarna av olika metoders lämplighet inte skiljer mycket oavsett regelverk. Min förhoppning är att andra ska ha åsikter om vilka metoder/modeller som är lämpliga och olämpliga juridiskt sett i olika situationer, och att detta kan ge bra diskussioner. Förhoppningsvis kan bokens utgöra ett underlag vid diskussioner om olika metoders lämplighet, både metodmässigt och juridiskt sett. Att välja en metod och att följa mina råd i boken är ingen garanti för detta är juridisk säkert vid offentlig upphandling. En metod kan vara bra i vissa situationer och olämplig – juridiskt sett – i andra situationer. Exempelvis kan en beskrivning av en vag nivåbeskrivning (”Mycket omfattande = 1 poäng”) för ett utvärderingskriterium vara helt olämpligt juridiskt sett i många situationer, men vara juridisk acceptabelt vid konkurrenspräglad dialog eller vid andra förfaranden där upphandlaren inte har en aning om vilka lösningar som anbuden kommer att innehålla. En metod kan dessutom vara metodmässigt sett utmärkt när den används ”utanför” offentlig upphandling, men inte hålla måttet juridiskt sett vid offentlig upphandling. Boken innehåller en beskrivning av många utvärderingsmodeller som kategoriseras. Vissa av modellerna rekommenderas, andra rekommenderas inte och tredje kategori är inte kategoriserad. Orsaken till att både bra och dåliga modeller beskrivs i boken är att du som läsare ska ha möjlighet att skilja mellan bra och dåliga utvärderingsmodeller som används på marknaden.

Begreppen inom offentlig upphandling – en salig röra

Min åsikt är att begreppen inom offentlig upphandling är en salig röra. I det senaste regelverket införs nya begrepp för saker som tidigare kallades något annat, t.ex. minimikrav, förhållande mellan pris och kvalitet, och upphandlingsdokument. Min åsikt är att det saknas begrepp på kända företeelser i samband med lagstiftningen, på en nivå som skulle behövas, för att fylla ut tomrummet. Lagkommentarer använder andra begrepp än i lagen. T.ex. skriver Norstedts lagkommentar utvärderingskriterier trots att lagen har kallat detta för tilldelningskriterier sedan 2007. Översättningar till svenska från EU-direktivet utförs på ett konstigt sätt, t.ex. översätts ”qualification criteria” till urvalskriterier. Det frodas många olika begrepp för samma sak. Upphandlare använder olika ord för samma sak; Obligatoriska krav; Ska-krav; Skall-krav; Tvingande krav; Krav. Leverantörer förstår många gånger inte vad upphandlare menar med vissa begrepp, därför att upphandlarna tror att begreppen är underförstådda eller välkända, när de inte är det. Man pratar förbi varandra för att för man har olika praxis avseende begrepp inom olika organisationer. Nyutbildade upphandlare har en skolning avseende begrepp. Andra som varit med ett tag har en annan skolning. Våra stora inköpscentraler har sina begrepp, som inte är ensade. Känner ni igen er i något av detta? Jag har ha förmånen att jobba för ett 30-tal organisationer som upphandlingskonsult. Jag har tagit fram metoder, gjort upphandlingar och vägledningar/mallar åt ett flertal köparorganisationer, träffat massor med personer från olika organisationer, och sett mängder av upphandlingsdokument. Som konsult har jag anpassat mig under snart 20 års tid till mina uppdragsgivares preferenser vad gäller begrepp som man använder i samband med upphandlingar. Min erfarenhet är att begreppen är en salig röra, att det skiljer mycket mellan olika organisationer, samt att begreppsfrågan orsakar stor förvirring på marknaden. I boken har jag gjort följande val avseende begrepp och termer som används:

  • När det finns begrepp har jag valt de som enligt min uppfattning är ”vedertagna och inarbetade begrepp” för bokens målgrupp
  • För att kunna skriva boken på ett effektivt sätt har jag infört begrepp, som kan vara nya eller obekanta för läsaren. På detta sätt slipper jag förklara samma sak på många olika platser i boken. Vilka dessa begrepp är framgår i boken.
  • För att underlätta för läsaren används definieras begreppen tydligt och används konsekvent i boken. Centrala begrepp förklaras i begreppsförklaringarna. I sakregistret framgår sidnummer till de platser där många viktiga begrepp används, för att se begreppen i sitt sammanhang.

För att underlätta för läsaren används de nieras begreppen tydligt och används konsekvent i boken. Centrala begrepp förklaras i begreppsförklaringarna. I sakregistret framgår sidnummer till de platser där många viktiga begrepp används, för att se begreppen i sitt sammanhang.

Exemplen i boken

De exempel som används i boken används endast för att visa metodernas/modellernas principer. För att inte ta fokus från detta är exemplen kraftigt förenklade och inte alls fullständiga. Läsaren avråds från att använda texterna i exemplen i riktiga upphandlingar, undantaget de fall när jag i boken direkt anger att texterna kan klippas ut och användas. Alla exempel i boken skrivs i blå text. I metodhandboken används i många fall exempel från upphandlingar inom följande tre områden:

  1. Möbler
  2. Konsulter
  3. IT-drift

Områdena har valts eftersom jag har påtaglig erfarenhet av att genomföra upphandlingar inom dessa områden. Det intressanta med områdena är att de har olika grad av komplexitet och att de representerar både varu- och tjänsteupphandlingar. Möbelupphandlingar är enkla att förstå och används därför frekvent som exempel i boken. Konsultupphandlingar är tjänsteupphandlingar som är relativt enkla att förstå. Upphandlingar av IT-drift är komplicerade tjänsteupphandlingar som står i kontrast mot upphandlingar av konsulter och möbler. Utkontraktering av IT-drift utförs i många fall med funktionskrav och med förhandlingar (se www.utkontraktera.se som ger dig råd och metoder om du ska lägga ut (outsourca) IT).

Den framgångsrika upphandlaren

Metodhandboken fokuserar på hur upphandlaren ska jobba med upphandlingens ”hantverk” för att skapa en god affär. Att detta ska vara drivkraften för såväl upphandlaren som upphandlarens organisation kan tyckas vara självklart. I praktiken nns det enligt min mening en långtgående rädsla för att göra fel i förhållande till regelverket, vilket ofta tar bort uppmärksamheten från det viktiga, att göra goda affärer. På marknaden råder enligt min åsikt en ”juridifiering”, där fokus ligger på vad upphandlaren inte får göra och hur upphandlaren ska undvika att göra fel, ofta i förhållande till det senaste rättsfallet. Förhoppningsvis kan metodhandboken bidra till att såväl upphandlaren som andra intressenter inom köparens organisation lägger mer fokus på att göra goda affärer. Det är en myt att upphandlingar som uppfyller regelverket ger bra resultat. Att uppfylla regelverkets paragrafer och rättspraxis innebär endast att upphandlaren klarat den juridiska delen, vilket inte alls är samma sak som en bra upphandling eller god affärer. Jag tar medvetet ställning för handlingsfriheten vad gäller balansen mellan regelverkets ”kontroll och styrning” och upphandlarens exibilitet. Att upphandlare vill ha flexibilitet betyder varken att de är korrupta eller att de vill fuska. Det är ofta ett medvetet val för att kunna lyckas vid upphandlingen, för att kunna uppnå goda affärer. Ur ett juridiskt perspektiv betraktas detta ofta som en brist. Affärsmässigt sett anser jag att en viss frihetsgrad eller flexibilitet är en förutsättning för att kunna genomföra goda affärer med rimlig insats. Fundera över vad det skulle innebära att följa ett detaljerat regelverk enligt offentlig upphandling då du köper en bil, där din åsikt för varje enskilt kriterium är förutbestämd och viktad mot andra kriterier, utan frihetsgrad att ändra något. Det säger sig självt att ingen kan köpa bil på det sättet. Flexibilitet_transaparens

Det som inte framgår av regelverket är hur upphandlaren ska genomföra en bra upphandling. Boken tar exempelvis upp följande hur-frågor:

  • Hur en utvärderingsmodell används för att välja bästa anbud
  • Hur upphandlaren kan vikta kriterier mot varandra
  • Hur utvärderingar och förhandlingar kan planeras och genomföras
  • Hur funktionskrav kan ställas
  • Hur man kan räkna på totalkostnader vid upphandling
  • Hur stegvisa värderingsgrunder kan skrivas
  • Hur en selektering kan genomföras
  • Hur förhandlingar kan förberedas och genomföras
  • Hur goda affärer kan definieras och följas upp

Metodhandboken fokuserar kort sagt på hur-frågorna inom upphandling, på själva hantverket, med mängder av råd och förslag på tillvägagångssätt. Att behärska hur-frågorna inklusive att jobba långsiktigt mot goda affärer är nyckeln till framgång vid upphandling. a_till_b